sammanbrott

Jag fick en mental meltdown här ikväll. Som tur var så var Andreas i närheten så att han kunde krama och trösta mig medan jag öste ur mig allt som är jobbigt. Det var extremt bra för min hälsa att gråta ut. Alla vet ju att det är bra att gråta, jag gråter när jag inte orkar mer, oftast alldeles oväntat.

Jag insåg att jag är totalt och fullkomligt avundsjuk på "normala" människor. Jag vet att alla människor har problem och mår dåligt då och då, men jag är avundsjuk på människor som kan äta precis vad de vill, utan tanke på allergier eller magproblem. Jag skulle vilja strosa omkring i Frankrike och smaka på baguette från ett gatustånd. Jag skulle vilja äta churros med varm choklad i Spanien. Jag skulle vilja äta friterade räkor i Kina och köpa blåbärspaj på ett café i centrala Göteborg. Jag saknar den person jag kunde ha varit om inte mitt liv var så komplicerad. Förstå mig rätt, det finns så mycket i mitt liv som jag är tacksam över. Jag har världens underbaraste sambo, de mest fantastiska föräldrar och den bästaste systern i världen. Det är bara omständigheterna och att alltid behöva tänka som gör mig ledsen och trött ibland. Det här är min blogg, och här tänker jag inte låtsas som att jag mår fantastiskt jämt. Jag har jätteroliga och superbra stunder och för det mesta trivs jag väldigt bra med mitt liv. Men som ni vet går det upp och ner. Just nu är jag inne i en svacka och jag är inte helt hundra på hur jag ska ta mig ur den. Men det har kanske ordnat sig till imorgon bitti. Ny dag, nya tag.

Adios.