Facebook

Vissa dagar klarar jag bara inte av Facebook. Eller rättare sagt, jag klarar inte av alla statusuppdateringar. Jag känner mig så... otillräcklig.

Alla verkar ha så perfekta liv. De går upp på morgonen superpigga och äter en hälsosam med otroligt god frukost. De vandrar sedan i det underbara solskenet till jobbet som de alltid älskar och känner sig inspirerade av. De har aldrig konflikter med sina kollegor utan det bara sprudlar av glädje på arbetsplatsen. De kommer sedan hem till sin sambo/man som de älskar över allt annat och som de har djupa och givande samtal med över en Italien-inspirerad maträtt de lagat tillsammans av de rester som fanns i kylen. De sitter sedan uppe lite senare än vanligt (varje kväll) för att dricka te och spela något roligt sällskapsspel. De somnar sedan in fridfullt efter att ha gått en vända i sitt välstädade och vackert inredda hem.


Hallå?

Vad hände med vardagslunken? Det  kan omöjligt vara så att det bara är jag som känner att en dag hemma från jobbet, där konflikter bland elever härjar, vore himmelriket. Det kan omöjligt vara så att det bara är jag som är trött och lite grinig när jag kommer hem? Är det bara jag som vill göra middag med minsta möjliga insats och med minsta möjliga disk? Är det bara jag som sitter och fånglor på Simpsons och Family guy på kvällarna för att både jag och Andreas är för trötta en onsdag för att hitta på något meningsfullt? Inga pengaproblem eller liknande? nehe. Ska kanske byta liv...


OK, en aning bitter är jag, men jag har precis missat en mysig helg med föräldrar, släkt och vänner i Falköping för att jag blivit förkyld. IGEN. Men det är väl inte en jävel där ute som är sjuk heller.