Jag läste precis Metro i väntan på bussen och fick då se den hemska nyheten om Elin Krantz som ingen ville få se. Mina tankar går till Emelie och hennes familj. Vad de måste lida nu, i ovetskapen om det faktiskt är Elin de hittat eller om hon fortfarande finns någonstans där ute. Vet inte vad jag ska skriva egentligen men jag har rysningar i hela kroppen över det fruktansvärda i det hela. man är ju så lyckligt lottad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar